gorgi

Jehapps, fan jag har inte skrivit mycket alls under denna vecka. Inte ett dugg ärligt talat. Nåväl, det har väl i stort varit en ganska vanlig vecka utan att något pinsamt, dråpligt eller annat världelöst har hänt.

Jag var ju på minnestjänst i fredags dock. Det var väl som begravningar brukar vara med kyrka och massa folk. Vi kom ganska i sista minuten min far och jag så vi hamnade långt bak och att försöka se vilka som var vilka baserat på folks bakhuvuden var inte lätt alls. I stort sett omöjligt faktiskt.

Första truddelutten var den där låten ur Chess, eller Schack som jag föredrar att kalla den eftersom ingen annan gör det. Men ja, den där "Jag har inga gränser i mitt hjärtas blod". Den har jag alltid tyckt om så det var trevligt att den spelades. Ja på orgel naturligtvis men det lät jädrigt fint ändå.

Det skulle ju sjungas psamler ur den där jädra psalmboken också men när man inte kan melodierna så blir det väl mest att man gör som Mr Bean i det där avsnittet där han ska sjunga psalmer.

Efter att ha haft i den dära kyrkan så var det dags att åka till någon jädra resturang för att där käka strömming. Jag tycker inte om strömming alls faktiskt så jag tryckte i mig potatismoset och salladen samt en drös knäckebröd och så mycket starköl och snapsar jag kom åt.

Folk skulle ju gå omkring och prata med varandra som fåntrattar också. Jag kunde inte låta bli att åtminstone försöka vara social men kände mig ganska direkt fnyst åt. Det gick till som så här att först skakar man näve med den man ska snacka med och så fick man direkt frågan om vad man gjorde för något och vart man bor.
-Jo jag är målare och bor i Österbybruk.
Personen man pratade med tyckte väl då att man var något av en underlägsen individ ty ofta var de själva direktörer, krögare och annat som innebär miljoninkomster per år. Ja det var ett jädra snobberi när det visade sig att man inte hade något visitkort att trycka upp i röven på andra. Jag hade faktiskt aldrig sett så många visitkort byta ägare som då måste jag skriva.
Den enda människa som jag och min far tyckte var någorlunda normala det var min farbrors granne uppe i Norrtälje. Mats tror jag att han hette. Han var ju inte där i egenskap av att vara en überklassmänniska så han och jag kom bra överens.

Sedan jag fick veta att min farbror dog så hade jag gett mig fan på att jag måste ta hans grabb Bennys nummer för Benny bor nere i Tidaholm så det här var min sista chans att få ha kvar Benny i min tillvaro. Jag kände inte igen honom när jag fick klart för mig vem som var honom. Det hade gått 4-5 år sedan jag såg honom sist och då var han blond och nu hade han färgat håret mörkt. I vilket fall som helst så bytte vi nummer och så ska han med till Öregrund i sommar och kasta lite gädda på förbipasserande.

Peppe Eng var förresten också där på både minnestjänsten och lunchen men jag snackade aldrig med honom vilket jag ångrar för han är nog säkert rolig att snacka goja med.

Nåväl, utöver det så träffade jag sysslingar och sådant som jag inte träffat på flera år så det var ju roligt. Det lär väl dröja flera år innan jag träffar på dom igen och egentligen är det högst märkligt att man anser sig tillhöra en grupp människor som man faktiskt inte har ett dugg att göra med i praktiken.

Idag är det söndag. Det har varit långhelg för mig nu då jag var ledig i fredags. I går jobbade jag och en till snubbe i en lägenhet som vi har som svartjobb. Vi hade gjort slut på allt vanligt spackel så istället har vi snott sådant där filmjölkspackel som man egentligen sprutar på väggar. Vi hade dock ingen spruta men det gick bra att använda bredspacklar till det också. Faktiskt vart det jädrigt fint!!!
Idag har jag tvättstuga och så ska jag röja lite för nu har det blivit alldeles för nerjävlat här hemma. Usch usch...