gorgi

Happs, dagen är snart slut och efter den kommer en tisdag. Argh!!! Just den här veckan kommer väl gå långsamt utav bara helvete just eftersom det är så viktigt att få slut på den. Jag har drygt 300 spänn kvar att leva för och för dom pengarna måste jag köpa käk, bussbiljett 1 gång om dagen samt porrtidningar utav bara helvete. Det är fan knapert det.
Hade jag bara sluppit jobba ensam så hade jag alltså haft sällskap vilket hade lett till att dagarna bara flyger förbi men när man står ensam i ett stort och skitigt hus så ser man ingen ände på någonting utan man verkar uppslukas av de spackelgråa väggarna och de matta grundade snickerierna. Ljus tycks inte reflekteras alls från dess ytor.

Vad gjorde jag senare då? Mja, först fick jag besök och det var ett passande tillfälle att få gnälla ur sig lite om sin tillfälliga misär. Efter en stund kom Tobbenaus för han och jag skulle göra lite arbete på Föreningarnas hus. Snubben sitter i styrelsen där och ville ha med mig så jag kom ut lite. Jag trodde att det skulle vara mer folk där än det var. Näe, endast några medelålders män gick runt och snackade papegoja.

De där plusjobbarna huserar tydligen där om dagarna. De har som uppgift att måla fönsterbågarna vilket måste vara det dummaste som någonsin hänt. Alltså jag trodde att Tobbenaus överdrev när han sa att de målade ut på glaset med flera centimetrar men det visade sig vara så sant som det bara kunde vara. Jag undrar vad för sorts människor som inte inser att 2 centimeter ut på glaset är fullkomligt korkat.
Efter det skulle det tydligen vara möte där och då hade jag hoppats få bli hemskjutsad men jag vart så illa tvungen att vara med. Vem var inte där då om inte den där Stockholmaren som var en av mina två 'chefer' på den förbannade ams-åtgärden jag var på innan jag började jobba. Ja det är en jädra lurenpajsare det där, bla bla bla är det enda han får ur sig.

Det gör ibland ont i mig. Jag vet varför och det är högst förargligt. Dock får man helt enkelt göra sitt bästa av det öde som i efterhand erbjudits en och om inte annat erkänna att man är en högst obetydlig prick i det stora hela som vi alla kallar universum.

Jag kom över någon sorts bögtidning härom dagen. I den var det en fråga som löd ungefär så här.
Är det okej att skämta om homosar? Alternativen var så här om än ej exakta ord.
1. Nej aldrig.
2. Ja, jag känner en som är bög.
3. Ja, jag är själv bög.
Jag undrar varför det inte fanns något alternativ 'Ja, jag känner ingen bög.'.

Somliga kallar mig aggresiv. Jag ska fan i mig döda varenda jävel som påstår sådant skit!!!

jÄKLAR... Erm, jag menar. Jäklar! Klockan är redan 9.