gorgi

Happs... Den här dagen har varit enfaldigt långtråkig. Det regnade precis hela dagen så jag fick gå till ett ställe och spackla invändigt.
Snubben jag jobbade med hade glömt sina spacklar så vi åkte hem till honom och hämtade dom. Jag väntade i dörren medans han kutade in i garaget för att hämta, hanses kärring hade inte hört mig så hon knatade rakt ut i hallen iförd endast trosor och det tog ett par sekunder för henne att lägga märke till mig. Hennes reaktion blev dock inte en panikartad utrusning utan en fortsatt gång emot dit hon nu skulle. He he, det hela var faktiskt ganska lustigt. Undrar vad de kommer säga till varandra om denna incident senare i afton... Nåväl... Jag har sett långt värre skapelser än hon, vad hon nu heter. För övrigt var det inte alls en obehaglig syn utan snarare tvärtom.

Annars är det jädrigt dött. Ringde Frongokrogden idag för att börja betala tillbaks min skuld på cirka 6 lökar men de där jädra zombina är fan inte lätta att ha att göra med. Folk brukar säga att bara man visar lite vilja att betala tillbaks så är dom inte omöjliga men självklart så råkade jag få snacka med en kärring som nyss inkommit i klimakteriet. Usch usch usch.... Je je, det hela ska väl bli bra till slut.

Fy fanken... Idag vaknade jag klockan 05 som vanligt. Hade lite ont i huvudet vilket berodde på att jag inte somnade förrens efter midnatt och då jag är en filur som är högt beroende av en helsikes massa timmar skönhetssömn så var det alltså där skon klämde.

Nåväl, jag tröck på snooze som jag brukar och pang så vaknade jag och såg att klockan var halv sju. Tjoho, jag försov mig. Som tur är så arbetar jag inte långt från där jag bor så det var inget bekymmer.

Jag plus en violinist skulle måla fasad på de där jädra gamla skithusen och det skulle ha kommit en bomlift så vi kunde sätta igång. Egentligen skulle bomliften kommit redan för tusen år sedan och som jag förstod så skulle denna komma ända från Sundsvall. Jag skiter ju i om den så har sin hemvist i Kina bara jag får en maskin som fungerar. Dock så fick jag inte ens en maskin så det var ju lite knivigt.... Happs, det var bara att bege sig till kommunförrådet och hjälpa de grabbarna som redan var där med att måla fönster. På fyra timmar blev det inte mer än 2 laserade dörrar men det berodde på att alla var så jädra sega och ingen egentligen hade lust med något alls.

De har ju en konstig mackapär på kommunförrådet. Det är som en madrass där man spänner fast fötterna och sedan, med hjälp av handtag, tippar skiten så att man i stort sett hänger rakt ner. Fy helvete vad illa man mår av att hänga och dingla likt de där i Rovdjuret fast man tursamt nog får ha huden i behåll. Nä men man ska fan inte ha för mycket blod i hjärnan, man mår bara illa av den förhöjda hjärnkapaciteten...

Vi fick veta att vi skulle få en bomlift under förmiddagen och tog en lång jädra promenad för att fördriva tiden. Kvart över tolv blev klockan och ingen bomlift hade kommit så vi tog en lång fika på bageriet. Strax efter två tänkte vi att vi sket i det här och gick hem. Då mina kläder fanns i bodegan så var jag nödig att gå dit och då kom den vikarierande platschefen och ville visa sig duktig och gnällde saker som vad vi höll på med och varför målade vi inte två våningar upp i luften trots avsaknad av maskin att nå dessa höjder och saker i den stilen. För att inte hamna i allt för mycket orättvist bekymmer så ljög jag om att jag skulle ta en ställning och måla det jag kunde nå med den. Det var ju inte mycket som nåddes och då det stod bilar i vägen så kunde jag nå ännu mindre så halv fyra sket jag i det och gick hem och bajsade.

Jehapps, jag vaknade igår. Ytterst beklagligt bara en sådan händelse... Log och kliade mig i rövspringan ett tag innan jag gick upp. Noterade att min frys var öppen och det droppade vatten ner på golvet framför denne. Man blir ju lite förbannad av att ha missat att stänga frysen men det var bara att stänga då jag inte har tillgång till en tidsmaskin. Gick till jobbet och kom därefter hem och noterade samma frys öppen än en gång.

Min knivskarpa hjärna drog slutsatsen att det har varit någon av katterna som kommit på att man kan öppna frysen och gjort så två dagar i rad. Ja det är verkligen underbara djur katter. De välter saker, de river sönder toapappret, de gömmer strumpor under sängen och så öppnar de frysen. WRAAAAA!!!!!!

Fan vad jag är sugen på vaniljglass med blåbär på det. Med ninja-språng mot affären!!!

Mjehapps, så har det varit 70 års jubileum för någonting som har med målarnas fackverksamhet att göra. Detta skulle ju givetvis firas med guidning runt Dannemora gruva och sedan middag på herrgården i Inavelsbybruk.

Stilig som jag alltid är så tog jag på mig min kostym och den där häftigt lila slips jag köpt tidigare. Väl framme så visade det sig att jag var den enda som hade klätt upp mig ganska nogrannt då de andra var klädda i något oanvända vardagskläder. Nåväl, det var roligt det också.

Därefter åkte vi bussjäkel till gruvorna och det var väl inte så där spännande att se men däremot guidens egenupplevda berättelser var sannerligen roliga att lyssna på.

Bla bla bla, det får bli lite kortfattat alltsammans idag kanske jag bör informera om.

Sedan åkte vi tillbaks till herrgården och fick käka käket. Ja det var någon form av lite väl ogrillat kött tyckte jag. Det gick ner i magen men det var efter att jag föreställde mig djuret i dess slaktögonblick. Ett tips som säkert många kan ha nytta av.... Är det inte dött så är det inte gött!

Det var ju ett fruntimmer där också som sjöng lite och hade sig. Hon var rätt trevlig att lyssna på men dock mer intressant att titta på då hon hade en väl inbjudande urringning som skänkte mig ett behagligt lugn.

Sedan vart jag bra jädra full och minns inte så mycket mer än att jag sjöng med i trubadurens sång vad han än sjungde samt att jag pratade teater med några som för övrigt tillhörde samma sällskap som hon med urringningen. Det visade sig att jag gått med på att prova till några roller så jag får väl göra det på onsdag nu då. Om inte annat så är hoppas jag få stilla mitt sinne genom en diskret men nogrann utförd beskådning av urringningen igen.

Mjehapps, idag har jag varit på kurs då. Det var en sådan där förbannad liftkurs som alla på jobbet är nödiga att gå. Ja jag menar ju inte lift som i att peka tummen i hopp om att få skjuts av någon jävel utan en sådan där bygglift som man lyfter saker o ting i. Främst sig själv bör sägas...

Je je, den var jäkligt tråkig bör sägas men frågorna på provet var inte svårare än exempelvis. Ska man köra in i väggar?

Det var ju käk ja!!! Något jädra golfhak vart det på. De hade en sådan där inomhusgolfbana eller vad det exakt nu heter. Det var en drös bås med varsin sensor där man skulle slå och en filmduk på vilken en projektor lös och alltsammans var ihopkopplat med en dator bla bla bla...
Då jag ju är ny/efterbliven golfare så kunde jag inte motstå. Ett par av mina arbetskollegor stämde in och vi turades att slå. Vi sket i precis allt annat än att man skulle få bollen att åka så fort som möjligt. Mitt första slag hamnade på 23 kmh vilket inte var något vidare. En snubbe hade tydligen golfat tidigare och bräste iväg i 190 på en gång och pikade mig så det räckte och blev över. Jag fortsatte att slå och kom upp i sisådär 150 i snitt men efter ett slag måste datorjävel ha fått för sig något fel för den visade 326 kmh helt plötsligt. Jag förstod ju givetvis att något inte var rätt men det brydde jag mig ju inte ett dugg om och mallade upp mig ganska rejält, erbjöd att ge lektioner till krafigt rabatterade priser och så vidare.

Sen åkte vi hem....

Mjehapps, så har man varit ute på en riktig golfrunda då. Inte en sådan där bögig gulfrunda med vagn och caddys och helveten inte. Mäe, det här är en äkta guldrunda som kommer bana vägen för det nya milleniet.

Dagen började med att vår hjälte ringde en polare för att de tillsammans skulla smita in bakvägen på Hundmässan som denna helg ägde rum i Österbybruk. Polare dök förbi men ett visst sug på hundar försvann fort då vännerna bestämde sig för att kolla i en loppmarknad istället. De bögge fick sällskap av den tredje och så gick de............. Öhhhhh, ja men det fanns inget av intresse i affären men däremot utanför. Vi hittade 4 stycken golfklubbor som vi fick för 40 spänn. En enorm framtidstro fyllde oss då vi gick till macken för att kolla om de, mot all förmodan, sålde golfBALLAR. Som genom ett mirakel hade de några golfBALLAR till salu. 24 stycken BALLAR för 118 spänn vart det och då vart vi helt plötsligt beväpnade.

Vi spelade oss upp mot dungen där vi satte och och rökte varsin jävel och tog några öl också innan vi fortsatte vår Major. Heter det så?

Spelet gick jädrigt bra och vi hamnade till slut på hundutställningen som var våran urspungliga plan. Hela gräsmattan var inrutat med en massa rutor som jag först inte trodde var annat än där diverse stånd hade stått tidigare under dagenvarför jag knatade mitt in. I mitten av fyrkanten insåg jag mitt misstag och gick ur. Därefter satte vi oss mot ett träd och måste ha sett enormt märkliga ut där vi satt alla tre med varsin golfklubba.

Det blev inte bättre när det visade sig att det var dags för vad man väl får kalla ärovarv. Ja alltså, alla hundraser samlade ihop sig med respektive ägare och sedan fick alla springa på ett enda långt led efter varandra tillsammans med ägarna då alltså. Ur högtalarna hördes en röst som då och då sade saker i stil med.
-Och nu kommer belgisk knickedick.
-Här ser vi Woffensnausenterrier..... Osv osv osv.... Det måste ha varit över 30 olika raser och det såg ut och lät så jädra roligt så vi kunde inte hålla oss för skratt någon av oss så det blev för oss en 5 minuters skrattattack.
Vi satt ju givetvis en bit ifrån de som var där för att glo men inte kunde folk undgå att höra oss där vi satt där bak så titt som tätt vände någon på sig för att kolla på oss. En jävel vart riktigt förbannad och glodde på på oss i säkerligen en halv minut men ser man tre pers med golfklubbor som skrattar så vet man nog inte vad man ska göra. Alltså vi måste ju ha sett jädrigt märkliga ut där, tre pers med alla någorlunda utstickande utseende med varsin golfklubba samtidigt som vi mer eller mindre hade jädrigt roligt på bekostnad av deras största intresse. Inte blev det bättre av att där vi hade valt att sätta oss var just där alla med hundrar skulle samlas sedan efter att de hade kutat ett varv med vovarna sina.
Men det gick ju ärligt talat inte att hålla sig utan blev helt enkelt för mycket.

Jag är ärligt talat förvånad över att ingen ringde snuten. Eller säkerligen så gjorde någon det men det var i alla fall ingen som kom.

Happs, fick papper om mitt sabla fadderbarn för en dryg vecka sedan men har mest suttit och runkat och därför inte skrivit mycket alls....
Je je, ja det är en jäkla snubbe på 12 bast i Brasilianlandet. Edguisson eller något sådant där heter han och han bor i ett hus gjort av tegelsten och drömmer om att bli skådespelare. Det är fan bäst för honom det att han lyckas så han kan betala tillbaks pengarna + ränta han kommer att vara skyldig mig den jäveln!

Annars är det mest dött.... Jag känner mig som en hora för ovanlighetens skull. Nä det är en massa hoppande mellan jobb och det av orsaker som jag inte begriper mig på. Hur som helst så har ett par snubbar dragit igång en invändning och nu när dom är klara med den döa biten så kommer jag plus en till jävel och tar det mindre jävliga. Happs, det är ju roligt! Det är ju inte som att någon hyser något agg emot oss då de vet att det inte är vi som väljer det men det känns ju inte snällt emot folk ändå att det sker sådana där saker.

Skulle byta lysrör i badrummet ja!!! Fan inte får jag igång dom där jäklarna hur jag än vrider och vänder. Satans skit!!! 100 spänn till ingen nytta verkar det som. Happs..... Nä jag får ringa min elektriker till polare så får han komma och fixa det där. Men det är då fan att det ska vara omöjligt att byta lysrör. Jag får in dom och vrider som man ska men dom bara brummar och har sig. Argh!!!

Japps, då är det dags för årets första regnperiod då. Fy vad bra bla bla bla gräset mår bra av det bla bla bla. Det skiter väl jag i!

Eftersom mina lysrör i toan har varit paj i tusen år och jag sedan länge tröttnat på att torka mig i röven utan att kunna glo på pappret efteråt så beslöt jag mig för att gå till min lokala elbutik och införskaffa ett par nya. Jo förresten, hur kul är det egentligen på att glo på toapappret när man skitit? Jo, jädrigt roligt skulle jag säga. På min morfarsland har de en sådan där mulltoa och man ser ingenting nere i hålet så det är ju helt meningslöst med att sitta och skita där.

I alla fall, elbutiken hade givetvis stängt så det var bara för mig att krossa de medtagna lysrören på ett ställe där hundar med största säkerhet kommer att rastas. Självklart så regnade det utav helvete och det fick jag gå hem i så man kan säga att jag redan då fick mitt straff. Med andra ord så är jag kunde jag gott och väl krossa de lysrören med gott samvete. Så skedde också....

Ehm.... Vad fan har jag gjort för något den senaste tiden? Hmm, druckit öl, glott på T3, målat lite hos Johanna, gått på aktion.... Ja just jäklar!!! Jag tror inte att jag har skrivit om det än.

Jo det var som så att jag ringde Silly i söndags för att kolla om han satt och sket. Han visade sig vara på aktionen här i förbannat inavlade Österbybruk och jag knatade dit ganska direkt.

Det är en märkligt grej det där med aktioner egentligen. En tokig gubbe står och rapar en massa siffror och sedan slår han med en fjantig hammare på en liten käpp han hade med sig och sedan började han rabbla siffror igen. Jag lyckades ropa in ett par limknektar för 70 spänn och det är jag jädrigt nöjd med för de där kommer jag att behöva.

Annars är det mest dött.... Måst ut i regnet igen och köpa kattsand för nu är det bara ett par korn kvar i kattlådorna och det är ju inte roligt.

Det går inte att läsa från en diskett som av misstag körts i tvättmaskin.

Fy fanken alltså. Näe det här får mig att krypa ihop i fosterställning och skaka.

Vad fan nu då? Jo, där satt jag på balkongen som den högt kulturella människa jag är och lyssnade på Jupitersymfonin läsandes den bok jag nu håller på med, Jorden runt på 80 rövhål, drickandes Earl grey. Vad fanken kommer och stör min totala harmoni om inte en sådan där jädra fullständigt inavlad bondjävel till avskum i en gammal skruttbil vars bashögtalare förmodligen är värd mer än bilen två gånger om och så dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk...
Här finns en viss kontrast som jag finner värd att poängtera. Wolfgang Amadeus Mozart, Jules Verne, Earl grey och mig själv på ena sidan och på andra sidan en inavlad bondlurk förmodligen med en ärvd keps från 70-talet, Absolute Dunkdunk 37 och bil som knappt går igenom besiktning.

Buuuhuuuu, jag måste bort härifrån!

Jehapps, fy helvete. Det är första maj idag. Egentligen hade jag tänkt åka in till Uppsala och gå i något maj-tåg men eftersom jag ju skulle ha behövt ta tåget in dit och ansåg att det är onödigt med två tåg så sket jag i det. Man kan väl dock verkligen rättfärdiga majtågen i denna tid nu när vi har en regering som så uppenbart lever för att trampa på alla med små plånböcker... Nåväl...

Vad fan har jag gjort? Hmmm, jag har varit i Öregrund och paddlat kajak med farsan min. Den där nya han köpte är fan inte så jädra bra som Albacoren men jag antar att den blir helt okej bara jag får lite tid att fixa till den så att den passar mig. Ja det är ett satans göra det där ska sägas! Man ska fixa rodret, sitsen, pedalerna och det var nog allt i och för sig.

Annars är det jädrigt dött. Jag kom ju hem igår och undrade om det verkligen var så jädra stökigt när jag lämnade skiten. Så när som på ett glas som katterna hade vält ner på golvet så det sprack i en miljard bitar så var det faktiskt min egen skit. Av någon anledning så fick jag idag viljan att bära upp en massa förbannat skräp på vinden eller så slängde jag det. Jag måste ha gått upp till vinden minst tusen gånger med grejer och säkert en miljard ut till soprummet tror jag jävlar i mig.

Annars är det förbannat dött.... Det är ju tårta i morgon på jobbet ja! Jo, jag har ju jobbat där ett år och eftersom jag är en lömsk jäkel som vill ha pluspoäng lite där jag så har jag ju beställt en sådan där Swartzwald. Undrar om det stavas så egentligen? Fan jag har ingen aning men jag tar för givet att folk förstår vad jag menar, annars är det ärligt talat mer synd om er än mig. Kanske måste jag dra och köpa sådana där jädra engångstallrikar eller något. Folk kanske inte vill käka med händerna precis.... Hmm, bäst jag går och gör det med en gång!!! Puzz och kjam.

Happs, fredagskväll det här då. Fan, här sitter man dyngfull helt ensam men som precis allt annat jag gör så har även detta en alldeles utmärkkt förklarning.

Det började med att telefonjäkeln ringde. Eftersom det var skyddat nummer så svarar jag alltid med.
-Hej det är Janne.
Detta av anledningen att främlingar som ringer hör Janne medans folk som vet vart dom ringer tror att dom hör Mange. Genialt va? Tack jag vet! Åt helvete med er... Hur som helst, det var Tääääääfaaaan som ringde och han gled förbi drygt 15 minuter senare och vi fann oss ganska snabbt ute på balkongen med ett par öl och whisky. Täääääfan skuuuuuulleeeeeee upp jädrigt tidigt på lördagsmorgonen så han var lite feg med drickat medans jag svepte jäkel efter jäkel tills whiskyn var slut. Efter det öppnade jag den där Absolut Hallonen som jag haft ett tag utan att ha fått något skäl att börja dricka utav skiten. Några sådana senare kände jag att det nu får räcka och så satt jag där full som ett ägg medans Täääääfaaaan var rätt nykter.

Tiden gick och konversationen om vilket äckligt samhälle vi lever i drog sig mot sin ände och då ringde hanses mobil. Det var kärringen hans så han drog hem och diskade eller vad fan han gjorde, jag vet inte.
Kvar satt jag dock själv rejält packad och kände mig som ett alko. Ingen som helst lust hade jag till att röra på mig så jag började ringa runt bland folk för att se hur roligt de hade det i sina respektive liv. Tommy var den enda som svarade då jag snackade med honom i tusen år innan jag bad honom fara åt helvete och då ringde jag min syssling i Tidaholm.

Vi snackade om hans satans fotbollslag, hans nytagna körkort, mitt arbete och andra saker som rörde våra liv och det kändes så fruktansvärt naturligt.
Vad jag älskar min syssling:) Jag gör verkligen det... Jag hade inte sett honom sedan hans fars begravning den 23 februari och innan det hade jag inte sett honom på säkerligen fem år men jag känner mig så bunden till honom. Tillsammans med en bunt andra släktingar och ett fåtal ickesläktingar så är han en av förhållandevis få människor i den här världen som jag fan i mig är beredd att göra allt för..... Så är det med den saken. Tänk att det finns saker i den här världen som ändå är så obefläckat fina så det inte är sant. Det är nästan så att man får hopp om hela mänskligheten.